Jag tror alla någon gång har känt sig ensam. Man känner sig bara helt tom. Det finns inga ord. Det finns känslor men ändå inte.. Jag har en fin pojkvän, men det är ändå en del av mig Claudia Widmark som saknas. Jag överdriver inte. De senaste veckorna har jag tänkt på dig så himla mycket. Alla minnerna och tankarna om dig kommer upp. Jag sitter nästan varje kväll och tycker så synd om mig själv. Hur ska någon, någonsin kunna ta din plats? Det går inte.
Alla har en verkligen en bästa vän. Du var min bästavän. Vi gick i samma klass från 4an till 9an. Vi var alltid dom som skrattade mest på lektionerna. Vi bodde precis brevid varandra. Vi såg exakt lika dana ut nästan. Vi gjorde allt tillsammans. Vi hade den knäppaste humorn. Vi berättade allt för varandra. Var de någonting bra eller dåligt var det alltid dig jag ringde. Vi kunde prata hela timmar i telefonen . även fast vi precis hade träffats.
Du sjunger vackrare än vackrast och jag är helt seriös. Jag sitter och lyssnar på din demo minst en gång per dag. Det känns förjävligt att vara utan dig nu.. Det är inte bara och komma och knacka på din dörr så står du där. De är inte att bara blunda och sen öppna ögonen. Jag orkar inte mer! Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Du bor inte ens i den här staden. Vi vet att du flyttade för att du ville göra ditt bästa och jag är glad för din skull! Men ändå så lämnade du famlijen och din bästavän här. Vi var som systrar.. Jag hoppas att du mår bra men jag hoppas också att du kommer hem snart. Du bodde ju hos mig. Vi delade allt tillsammans. Var det inte föralltid vi sa? Jag är samma människa som förut och jag hoppas du är det. Självklart träffar man nya vänner i gymnasiet, men vi lovade att aldrig tappa det vi hade. Vår vänskap var den jag levde för känns det som nu. Jennifer Christina Maria Jansson <3 jag älskar och saknar dig KOM TILLBAKA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar