Drar man ett streck på allt som hänt? Eller låter man minnerna sitta i huvet. Någonstans så känns det som om de alltid kommer vara en del av mig. Minnerna med dig andre kommer vara starka i huvet en lång tid.
Förlåt mina vänner, nära och kära för att jag är som jag är , men helt ärligt så pallar inte jag mer. Det har sagt stopp nu och det är allvarligt. Jag tar en dag som taget och låt mig leva mitt liv så kommer de säkert lösa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar